Vi har bin av rasen Carnica (Apis mellifera carnica), även kallad krainerbi.

Carnicabin… Lugna, produktiva och livskraftiga

Carnicabiet kommer från Östalperna och Balkanområdet. Detta område har stor variation i vegetation och flora. Det finns allt från milda områden till bergs- och alpzoner. Dessa kontrasterande klimatzoner har format Carnicabiets förmåga att, på mycket kort tid, anspassa sig till alla förekommande miljöer på vår jord.

De delvis mycket karga och hårda miljöbetingelserna ställer stora krav på Carnicabiets motståndskraft mot sjukdomar samt främjar sparsamhet och därtill en enorm, explosionsartad utvecklings- och fortplantningsförmåga: egenskaper som är nödvändiga för att samhällena ska kunna utnyttja kortvariga dragkällor för sin överlevnad.

Vid 1900-talets början exporterades en hel del Carnicabin eller Krainer, som de också kallas, till bland annat Sverige. Det var driftiga bihandlare i Krajna och Kärnten som skickade Carnicasamhällen i behändiga trälådor (krainerlådor) över hela världen. Järnvägsnätets uppkomst och utbredning bidrog till att detta blev möjligt.

Carnicabina blev snabbt populära i dåtidens svärmbiodling. De var lika vitala och övervintringsdugliga som de nordtyska hedbina och dessutom var de fromma och lätthanterliga. Båda raserna var svärmvilliga, en egenskap som prisades högt på den tiden. I gamla annonser kan man läsa att minst tre svärmar garanterades redan första året.

I takt med den moderna ramkupans utbredning ändrades dock snabbt önskemålen om binas egenskaper. Nu var det inte längre svärmlusten som var intressant, utan man efterfrågade tvärtom bin som inte gick i svärm därför att man ville ha stora samhällen som kunde fylla upp volymen i de nya kuporna och ge stora honungsskördar. De dåvarande producenterna av Carnicabin var inte förberedda på dessa nya krav och Carnican kom att få rykte om sig att vara ett otämjbart svärmbi.

Återupptäckten av Carnicabiet skulle dröja ända fram till andra världskrigets slut. Under tiden hade ett idogt avelsarbete resulterat i Carnicastammar som väl svarade upp emot kraven som biodlarna ställer idag.

1990-talet bildades Svenska Carnicagruppen som sedan dess bedrivit avelsarbete med Carnicabin. Regelbundet importeras drottningar från Österrike och Tyskland vars döttrar paras på föreningens parningsö eller parningsområde.

Varroans inträde i Sverige har, liksom för alla honungsbin, haft stora konsekvenser. Bina behöver behandlas mot kvalstret som alla drabbade samhälle, och det görs nu förtiden med myrsyra och oxalsyra.

Fakta om Carnica

  • Rasen kännetecknas av en medelstor och slank kropp
  • Färgen är mörk och hårbeklädnaden tät med karakteristiska gråa tvärband på bakkroppen
  • Arbetsbinas cubitalindex är 2,4 – 3,0
  • Tunglängden är 6,4 – 6,8 mm
  • Samhällets vårutveckling går mycket snabbt
  • Bistyrkan när sitt maximum ofta redan på försommaren och går tillbaka relativt tidigt på högsommaren
  • Samhällena är relativ små under övervintringen och klarar sig i regel bra på ganska små mängder foder även under jämförelsevis svåra klimatiska betingelser
  • Bina sitter lugnt på kakorna och är godmodiga
  • De använder propolis ytterst sparsamt
  • Carnicabin kan väll utnyttja en sparsam vegetation

Du kan läsa mer om carnicabin på: